Anna Karenina

När jag såg att denna film skulle visas på TV idag tackade jag min lyckliga stjärna att man precis hade stuvat om i mitt schema och jag slapp hoppa över en föreläsning om allergi till förmån för detta Greta Garboiska epos. (1935, Clarence Brown) I och med att jag nu håller på att läsa Anna Karenina och har fallit pladask för den kändes denna film som ett måste (och nej jag tycker inte det är jobbigt att veta slutet innan jag läst det, jag hade säkert själv tjuvläst om jag inte hade sett filmen).

Jag är dock lite besviken (som man alltid är efter bok/film) eftersom det känns som att bokens behållning (efter ett fåtal sidor) är det långa, utdragna, pendlingen mellan det eller det och ffa dessa otroligt underbyggda fantastiska karaktärsporträtteringar. Jag får gåshud av att bara tänka på dem. (Kan dock hinna ändras innan boken är utläst och recensionen ligger här) Filmen var mer jaha, jaha, jaha. Men Garbo! Vilken kvinna.

3/5