Saturday, February 14, 2009

Gästblogg: Melodifestivalen deltävling 2

Hej,

Jag heter A. Jag har mycket att säga men ingen plattform att säga det från. Maliee har därför generöst lånat ut sitt Blogger-konto.

The Attic - The Festival Theme: JA! Glam, en stadig 120-någontingpuls och ett sidechainduckat 2005-brass blir sammantaget en av kvällens bästa låtar, trots att den har hängt med ett tag. Snudd på toppbetyg. 4/5

Blackouten i början av sändningen: Suspension. Vi gillar att den faktiskt kändes genuin. 3/5

Lili och Sussie - Show Me Heaven: Varken platt fall eller starten på en lysande revival. Men den sätter sig och smakar lika gott som mina Pringles-chips. Bonuspoäng för den utmärkta svengelskan. 3/5

Lasse Lindh - Jag Ska Slåss i Dina Kvarter: Jag hoppas att du åker på rejält med stryk din menlösa jävel. 1/5

Jennifer Brown - (Jag är rädd att jag missade titeln): (Jag är rädd att jag inte kommer ihåg hur den låter, trots att hon inte har sjungit färdigt ännu). (?)/5

H.E.A.T. - Thousand Miles: Fuck yes. Årets bästa triolsolo som grädde på moset. Jag hoppas att jag om några månader har hört låten så många gånger att jag vill bränna ner hela Upplands Väsby. 4/5

Markoolio - Kärlekssång Från Mig: Jag är mållös. Möjligen undrar jag varför han inte passade på att lyfta in rädda-sjuka-barn-temat från Bilans video när han ändå höll på. Trots detta... det finns bara ett betyg: 5/5

Amy Diamond - It's My Life: Är det inte dags för tonårsrevolten snart? Habilt men lite slitet framförande. Electrocapen klär henne och refrängmelodin är tillräckligt stark för att rädda den pekorala texten. 3/5

Cookies 'n Beans - What If: Förvånansvärt hyggligt. Jag har dock aldrig varit så glad som nu att jag från dag ett högljutt och publikt proklamerade att jag avskydde Release Me. 2,5/5

Måns Zelmerlöw - Hope & Glory: Kvällens snyggaste visuals. Det känns som att den här liraren håller på att växa till något stort. Om han inte slår i Benelux, Frankrike och medelhavet generellt snart gör hans representanter fel. Och låten sitter. (Själv hade jag gjort något bättre med ackord 4 i refrängen, snacka om att tappa en bra spänning men trots den lilla fadäsen är det här nog en av vårens stora hits.) 4/5

Petra Mede: Ja, vi vet att du kan skrika. Tyvärr älskar svenska folket, vilket jag i det här sammanhanget inte anser mig tillhöra, TV4-humor vilket nu har spridit sig ända in i mitt älskade Public Service. 1/5

Labels:

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

jag började tro att jag var den enda som inte förstod vad Petra Mede gjorde i rutan. TACK! ironi funkar bara när man driver med sig själv först, eller har vi gått ifrån den regeln?

11:04 AM  

Post a Comment

<< Home