Dagarnas skum

Den totala surrealismen i boken Dagarnas skum av Boris Vian fångade mig i ett virrvarr av känslor. Genren har jag mycket lite erfarenhet av och kanske var det detta faktum som gjorde mig blixtförälskad? Ärligt talat tror jag att surrealism i längden skulle göra mig ytterst uttråkad men berättelsens böjlighet tillsammans med bristen på snitslad bana var otroligt uppfriskande.

Är det möjligt att filmatisera Dagarnas skum? Det krävs åtminstone ett sinne utan begränsningar och en förståelse av boken (går det ens?). Michel Gondry verkar uppfylla detta. Boken är mer öppen i sin karaktär med mer utrymme för fantasin att vandra vidare, men det är ju inbyggt i själva mediet i sig och inget filmen ska belastas för.

Jean Sol-Partre, bara det liksom.