Leo Tolstoj - Anna Karenina
Trumpeter och fanfarer! Maria har läst ut boken med stort B, och inte nog med det, den är hemmahörande i egna bokhyllan, kors i taket!
Anna Karenina är en helt fantastisk bok, utan att överdriva. Jag ryser av välbehag vid tanken på den långa, utdragna, välskrivna, snirkliga, smäktande kärlekshistoria detta är. Egentligen vill jag inte förta känslan genom att skriva något mer taffligt och jag vet inte ens om mina bokstavskombinationer är värdiga några fler beundrande ord. Så nu fortsätter jag till det faktum att fastän jag älskar mer än jag gjort på länge (bokkärlek alltså) finns det något som hindrar mig från en femma i betyg. Detta faktum har sin grund i att Tolstoj är man och tyvärr märks det alltför väl.
OBS! SPOILER
Efter två veckors intensivt tentaplugg och en Anna Karenina dammig på fönsterbrädet tog jag åter upp läsningen. Jag hade ett svagt minne av att Anna precis innan mitt uppehåll blivit gravid men jag var inte riktigt säker. Trodde så klart att nästföljande sisådär tvåhundra sidor borde nämna detta faktum om jag hade rätt. Så fel man kan ha, Annas graviditet beskrevs inte över huvud taget förrän hon födde. Att man kan lämna denna detalj från annars så välskrivna personbeskrivningar är mig svårförståeligt.
Tråkigt nog är kvinnorna inte lika stora personer som männen genomgående i hela boken. Jag skulle kunna upprepa detta med många fler exempel men jag lämnar det där för att inte förstöra den underbara känslan som oberoende av detta (kalla mig gärna antifeminist, det här en av få gånger jag kan ta det) genomsyrar boken.
OBS! SPOILER
De sista kapitlen innan Anna begår självmord är helt fantastiska, hur man får följa hennes förtvivlade och ffa förvirrade tankar som kastas mellan svartsjuka och längtan efter Vronskij och som slutar i ett överilat hopp mellan tågvagnarna. Ni kanske vet hur man ibland måste jobba för att röra ögonen över bokstäverna när man läser och ibland hur ögonen bara flyger fram? Det finns också sällsynta tillfällen där det känns som att ögonen är fästa vid en snabb bil som drar en genom hela texten utan möjlighet att stanna. Så kändes dessa kapitel.
stark4/5
Anna Karenina är en helt fantastisk bok, utan att överdriva. Jag ryser av välbehag vid tanken på den långa, utdragna, välskrivna, snirkliga, smäktande kärlekshistoria detta är. Egentligen vill jag inte förta känslan genom att skriva något mer taffligt och jag vet inte ens om mina bokstavskombinationer är värdiga några fler beundrande ord. Så nu fortsätter jag till det faktum att fastän jag älskar mer än jag gjort på länge (bokkärlek alltså) finns det något som hindrar mig från en femma i betyg. Detta faktum har sin grund i att Tolstoj är man och tyvärr märks det alltför väl.
OBS! SPOILER
Efter två veckors intensivt tentaplugg och en Anna Karenina dammig på fönsterbrädet tog jag åter upp läsningen. Jag hade ett svagt minne av att Anna precis innan mitt uppehåll blivit gravid men jag var inte riktigt säker. Trodde så klart att nästföljande sisådär tvåhundra sidor borde nämna detta faktum om jag hade rätt. Så fel man kan ha, Annas graviditet beskrevs inte över huvud taget förrän hon födde. Att man kan lämna denna detalj från annars så välskrivna personbeskrivningar är mig svårförståeligt.
Tråkigt nog är kvinnorna inte lika stora personer som männen genomgående i hela boken. Jag skulle kunna upprepa detta med många fler exempel men jag lämnar det där för att inte förstöra den underbara känslan som oberoende av detta (kalla mig gärna antifeminist, det här en av få gånger jag kan ta det) genomsyrar boken.
OBS! SPOILER
De sista kapitlen innan Anna begår självmord är helt fantastiska, hur man får följa hennes förtvivlade och ffa förvirrade tankar som kastas mellan svartsjuka och längtan efter Vronskij och som slutar i ett överilat hopp mellan tågvagnarna. Ni kanske vet hur man ibland måste jobba för att röra ögonen över bokstäverna när man läser och ibland hur ögonen bara flyger fram? Det finns också sällsynta tillfällen där det känns som att ögonen är fästa vid en snabb bil som drar en genom hela texten utan möjlighet att stanna. Så kändes dessa kapitel.
stark4/5
Labels: Böcker
posted by Maliee at 11:29 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home