BMF (Böcker Musik Film) och annat som gör livet värt att leva
Thursday, March 26, 2009
Hello Saferide - Arjeplog
Jag hade lovat mig själv att inte bli en sån där som bara slänger upp youtubeklipp på saker jag gillar. Tänkte hålla mig till A:s och mina egna saker. Men när jag bara älskar kan jag inte låta bli:
Ligger i soffan medan A fortsätter laga på mitt matinitiativ (zucchiniplättar) och försöker komma på något att skriva om denna film jag såg idag. Min hjärna står still. Rolig historia och allmänt bra film. Se den!
Först tyckte jag att den var lite hoppig. Jag som varken kan något om Johnny Cash eller har lyssnat på hans musik kände mig lite förbisedd. Men en tredjedel in i filmen hände något. Historien fick mer substans och jag blev mer och mer fast. Och jag gillar verkligen det lyckliga slutet.
Ann Söderlund och Hannah Rosander - På Smällen! Från A Till Bebis
Det kändes bra att bryta av alla faktaböcker med en lite mer krönikeliknande bok om graviditet. Jag ångrar mig inte. Vill inte rekommendera som första-bok men man kan gott läsa som strölitteratur när man läst allt annat. Och man bör inte irritera sig på ord som "lingonvecka" om man ska läsa denna.
De Hitchcockfilmer jag sett har jag verkligen älskat, därav mina höga förväntningar på denna. De slog inte riktigt in. Jag tycker fortfarande det var en bra film, men lite för tråkig och enkel ända från början.
Gunilla Bergensten - Familjens Projektledare Säger Upp Sig
Läses i skräckpropagandasyfte. Jag vet och jag har hört det in i absurdum, "Vänta bara tills ni får barn då lever ni inte så jämställt längre." Men allvarligt, måste det verkligen bli sådär när man får barn? Jag antar att jag får vänta och se. Men suck säger jag bara.
Jag fortsätter på Jason Reitman-temat. Denna gång med, surprise, ännu en rolig kortfilm! Hittar inte hur jag ska kunna lägga in den här men sök på filmnamnet och Jason Reitman på Google video så går den att hitta enkelt.
Stämningsfull och vacker skildring av Olle Ljungström. Fascineras ffa av tankemödan och formuleringarna vid varje samtal. Jag vet egentligen inte om jag tycker att dokumentären som sådan sa så värst mycket. Men kombinationen Olle, ljuv musik och genomtänkta scener slår högt.
Jag hade fått för mig att det skulle vara en renodlad high school-film och var inte särskilt superpeppad på tanken att sen den. Men en söndagkväll med ett grönt äpple och sällskap gick det an ändå. Dock! Inte så highschoolig som jag hade tänkt mig utan faktiskt riktigt bra med få skådespelare i få miljöer. Alla tonåringar med hjärtkrossande bakgrunder och inget gemensamt men som tillslut går över definitionsgränserna och finner varandra. (Och röker på i skolans bibliotek) Jag gillart.
