Road to Perdition

Jag trodde faktiskt inte att denna film skulle vara bra, men där hade jag fel. Tom Hanks passar i och för sig inte särskilt bra som torped, men det kan man bortse ifrån. Jag vet överhuvudtaget inte vilka roller han passar för.

Lagom mycket fader-son-hitta-tillbaka-till-varandra. Lagom mycket mord på lagom mycket snälla och lagom mycket dumma människor. Lagom mycket spänning och lagom mycket vändningar i handlingen. En lagom bra film för en onsdagkväll.

3/5

Kerstin Ekman - Pukehornet

Pukehornet är en speciell detektivroman. Den handlar om Pär som bor tillsammans med Agda Wallin. Agda är fastighetsägare och hyresvärd till diverse löst folk. En dag när de går genom skogen på väg hem från Agdas syster faller Agda ihop och dör. Pär fortsätter ändå leva som om Agda fortfarande ligger i sitt sovrum. Ingen annan får reda på att Agda är död.

Till slut måste man fråga sig, läste jag fel i början, dog hon verkligen en naturlig död? Och, vad handlar detta om egentligen?

Ännu en fantastisk bok signerad Kerstin Ekman.

5/5

Djävulen och jag

Varför tittade jag på den här?

2/5

L.A. Konfidentiellt

Det är trevligt när bra film visas på SVT, då slipper man reklamen. Hallelulja för public service!

Så till filmen. I L.A. Konfidentiellt finns ett litet mysterium som ska lösas. Ett mysterium som involverar knark, mord, och några filmstjärneliknande prostituerade. Skådespelarna är helt igenom bra. Den klassiska frågan vem är good cop och vem är bad cop, finns hela tiden i bakgrunden. Eller är alla onda?

Bra början, bra fortsättning bra slut. En fin film helt enkelt.

4/5

Per Hagman - Cigarett

Enligt baksidetexten en bok som skildrar "en växande grupp människors liv i storstan - utan drömmar, mål och illusioner". Och visst, det gör den. Med liv som kretsar kring alkohol, droger, cigaretter och sex kan man inte skönja varken drömmar, mål eller illusioner. Det skulle kunna fungera om fokus varit vid just tomheten, men här får jag känslan av att författaren egentligen tilltalas och fascineras av levernet. Ett faktum han försöker dölja.

Till skillnad från ex Erlend Loe (Blåst) lyckas inte Hagman förmedla varken tomhet, dröm- eller mållöshet. Det enda han lyckas förmedla är en rad orgier i kokain, speed, tabletter, vin, knulla, cigg och jointar.

2/5

Karin Fossum - Älskade Poona

Men! Han var väl inte den skyldige, eller? Och vad hände med Linda och Jakob? Man kan väl inte skriva en deckare och bara sluta mitt i? Åhh...

2/5

Elizabeth George - Pappas lilla flicka

Ännu en George. (Kanske dags att sluta nu?)

2/5

Night Watch

Jag gillar film som man måste tänka och pussla själv för att förstå. Nattens väktare är en sådan film. Att den också är rysk gör inte det hela sämre. Ryska är ett vackert språk som mina öron allför sällan utsätts för. Det enda som jag inte tyckte var riktigt bra i filmen var att de två handlingarna till synes inte hade så mycket med varandra att göra. De skulle lika gärna kunnat vara två olika filmer. Men eftersom detta är första delen i en planerad trilogi kan man förhoppningsvis anta att det hela knyts ihop bättre i nästa eller nästnästa film.

På det stora hela en klart sevärd film. (Och människor som sliter ryggraden ur sig själva och använder det som svärd är coola.)

4/5

Liza Marklund - Asyl

Inget språkligt underverk, faktiskt knappt godkänt. Jag kan inte heller påstå att storyn berättas särskilt bra eller att den är tillbörligt mångfacetterad. Den enda behållningen är spänningen. Asyl är en otroligt spännande bok. Det var länge sen jag sträckläste en bok på bara någon timme. Det gjorde jag igår. Att det boken beskriver faktiskt händer är helt sjukt. Den känslan lämnar mig inte.

2/5

Phoenix Nights S01

De första avsnitten börjar något lamt, men det hela hinner utvecklas under sex episoder till något riktigt bra. Innebörden av svart humor är formligen glasklar. Brian Potter är cool.

4/5

Två likadana

Nämligen;

Liza Marklund - Sprängaren
Belinda Olsson - Gravidchock! Reporter erkänner

Jag tyckte mig inte ha några förväntningar alls, men ändå blev jag inte förvånad när det visade sig vara en dålig och en urusel bok. (I ordningen; Sprängaren, Gravidchock.)

Sprängaren var bara ganska grå och tråkig. Inget nytt, inget att hurra för. Det enda som fastnade var en ganska jobbig känsla av vanmakt över alla gamla sluskiga manliga tidningsreportrar. Det lyckades Marklund tydligen förmedla, så något bra fanns det allså.

2/5

Men Gravidchock. Om jag inte missminner mig är detta en krönikörs debutbok och jag måste verkligen be henne sluta leka riktig och fortsätta skriva krönikor. Detta var så dåligt att jag nästan blir upprörd över hur folk kan låta det tryckas utan att berätta för Olsson att hon kommer att gå en tidig författardöd till mötes. Eller att folk kommer gå i taket och rasa och bojkotta hennes krönikor. Men så kommer jag ihåg att jag befinner mig i Sverige där de enda som rasar är kvällstidningarna vilket råkar vara hennes arbetsplats. Så denna menlösa bok kommer glömmas och stå dammig på något bibliotek tills någon dum idiot som jag tar fram den och tänker "Ja! Den kanske jag ska läsa". Sedan skapas ett nytt blogginlägg om huruvida man får skriva sån skit, varför Olsson inte har utvecklat sitt språk sedan högstadiet och att det är så genomskinligt att hon försöker släta över sin obefintliga story och pekorala presensanvändande med alldeles för många könsord.

0/5

Nu vill jag läsa något bra.