The Touch - Le Night Dominator

Äntligen är den här!



5/5

Corpse Bride

Att det har tagit så lång tid för mig att se Tim Burtons Corpse Bride förvånar mig. Min första bekantskap med Burtonsk regi var när jag såg Sleepy Hollow. Dimman, de excentriska karaktärerna, kostymerna, sminket, stämningen, dialogen och allt annat som jag glömmer nu, gjorde att jag föll direkt. Förutsägbart, säkert. Vem gillar inte Tim Burton?

Corpse Bride är en enda lång fortsättning på ett fantastiskt regissörskap som inte på något sätt vittnar om en falnande stjärna. (Shit vad poetiskt det där blev, inte meningen men lätt att hamna i stämning) Likbruden (enligt de svenska undertexterna, haha) är nog den vackraste, mest tilldragande och känslosamma karaktären av alla de wannabe-kärlekskranka-rollfigurerna jag sett på senaste tiden.

Musikalelementet störs jag inte av (gillar faktiskt musikaler konstigt nog) men känner inte heller att det tillför särskilt mycket, jag skulle må lika bra utan. Egentligen vet jag inte varför det finns en förkärlek till musikaler hos Tim Burton, kanske någon annan som vet? (Tjoho, första frågan till mina (potentiella) läsare!)

4/5

Happiness S02

Fortfarande en helt okej serie om medelålders män (och en kvinna) med livskris. Tror jag skulle kunna uppskatta den ännu mer om jag själv kände igen mig mer, men det krävs nog ett tiotal år till på nacken för den totala upplevelsen. Danny Spencer, som spelas av Paul Whitehouse (som också skrivit serien), är ibland så härligt töntig att jag blir alldeles rörd. Som när han säger till den hemlöse att det är skönt att se honom där varje dag eftersom han är en sån loser, får sig en uppläxning och sedan berättar för sina vänner om hur mycket han uppskattar alla vardagshjältar. Man kanske måste se det för att uppskatta, jag är en dålig story-teller (såsom Charlie).

3/5

Ett äventyr på by:Larm/Stratos/Oslo

Här skulle jag kunna skriva något om den tilltänkta konserten med A:s band men eftersom jag är så långt ifrån inne i branschen som man kan komma, fick inte jag och L komma in. Fastän vi erbjöd oss att betala, skamligt. Som tur var var klockan typ halv tio när vi kom fram till Oslo och efter en trickyresa, två glas vin, ett antal cigg, en sminkning, en halv pizza och en massa skitsnack senare var klockan två (uteställena i Oslo stänger tre) och vi fick hasta ner till centrum. Väl där mötte vi upp med de beryktade herrarna och efter diverse efterfestförsök tog vi saken i egna händer och ordnade en egen efterfest. Vilket senare skulle visa sig bli den efterfesten som alla kom till. Haha, jag är så jävla star strucked och skulle mer än gärna rabbla upp alla coola artister (exempelvis diverse tonårsidoler) som vi efterfestade med men jag vågar inte. Det slutade i varje fall med att jag och L gick hem och sov halv sex och dagen efter fick jag reda på att en av mina absolut största idoler (som tonåring) kom typ en kvart efter att jag hade gått! Faan. Lördagen spenderades med sightseeing, brunch på asfint café, diverse bandplåtningar och sedan en wikipediansk diskussionlysten roadtrip hem. Roligaste helgen på länge!

5/5

P.s. Jag hade så jävla hett hår

Even Dwarfs Started Small

Jag lägger märke till all denna ängslighet runt omkring mig över att inte lyckas hänga med i de populärkulturella svängningarna. Själv är jag lyckligtvis förskonad från detta, främst på grund av mina smått nördiga sidor som oavsett vilka yttringar populärkulturen kommer ta sig, inte kommer passa in. Men jag trivs så. Däremot måste jag erkänna mig livrädd över att inte förstå eller lyckas tycka om de mer pretentiösa sidorna av livet.

Här kommer Herzogs Even Dwarfs Started Small in.

Vad missar jag som är så fantastiskt? Ja, jag tycker fortfarande om långa utdragna scener som till en början inte är något speciellt men som till slut skapar en suggestivt obehaglig känsla. Ja, jag gillar lite skumma filmer där man inte direkt förstår allt som sägs och görs. Och ja, Hombre var helt sjukt galet rolig.

Men sen då? Räcker det? Nej, svarar jag och försöker desperat slå undan alla tankar som hävdar att jag bara inte förstod.Och ett stort fett minus för djurplågeriet (spelat eller verkligt, oavsett inte trevligt).

svag3/5

UPDATE: Jag har inte slutat tänka på denna film sen jag såg den, en sisådär två-tre veckor sen. Jag har förstått att sikten kan skymmas av alla dåliga och lättillgängliga filmer jag matar min hjärna med och inser att alla filmer inte är det som man tar in vid första anblicken. Vissa filmer kräver kontemplation och en tid på sig att bygga upp det den står för. Jag menar att detta är en sådan film. I min iver att konsumera glömmer jag ibland att landa i filmer. Det jag också glömde förra gången var att skriva om den sista scenen i filmen och hur den nog är den bästa scenen jag sett i hela mitt liv.

Godzilla vs Gigan

Jag skrattade gott hela filmen men inte för att detta var en komedi utan för att den var så jävla dålig. Godzilla var skrämmande lik N:s imitation av etrusksfinxar. Och det är inte ett gott tecken för något som försöker vara skrämmande.

1/5

Dune

Dune fick äran att vara invigningsfilm i vår bio som vi äntligen fått tillgång till. Egentligen hade vi planerat Godzilla vs. Gigan och det dök upp en hel del människor från det Birger Jarlska Filmsällskapet (som vi kallar oss) och jag hoppas de inte blev alltför besvikna. Det blev inte jag!

Dune är en helt fantastisk liten film med underbara karaktärer och allmän Lynchisk stämning. Det som överraskade mig mest uttryckte en vän till A så bra; "Dune är en underskattad komedi!". Fina kostymer, episka poseringar, slagkraftiga one-liners och häftiga monster gjorde Dune till en film väl värd att se.

3/5

Bad Santa

Mina förutfattade meningar sade mig att denna film inte skulle ge mig särskilt mycket men så satt jag där och kände mig rörd av den trasige tomten och det mobbade barnet. Mot slutet kände jag mig givmild och treade. Sen kom nästan-slutscenen. Åh nej så parodiskt. (SPOILER: liggandes med den rosa elefanten precis vid dörren = rysningar)

svag3/5

The Triangle

Jag är i akut behov av tips på bra sci fi. Nu får jag hålla till godo med kvasiditon som får betyg högre än de förtjänar. För allvarligt, var den här verkligen så bra? Parallella verkligheter som styrs av Bermudatriangeln behöver inte alla kringhistorier om bortadopterade barn och ensamma vetenskapsmän. Det skulle fungera ändå, med lite bättre specialeffekter och skådespelare vill säga.

svag3/5

En Förtrollad Romans

Mer trolleri tack!

2/5

Hemma Bäst

Kul grej; kille bor för länge hos sina föräldrar som betalar tjej för att få honom att flytta ut. Mindre rolig film; jajamensann, de blev kära i varandra!

2/5

Göta Kanal 2 - Kanalkampen

Inte fullt så dålig som jag hade fått för mig men inte någon höjdare precis.

2/5