Wes Craven's New Nightmare

Kanske är det för att jag är svag för meta-berättandet som grej men för att vara en av ANOES-filmerna var det här en riktigt bra uppföljare, som fristående film var den kanske inte lika bra. Å andra sidan tror jag inte att det är meningen att man ska se denna film om man inte sett de andra (eller åtminstone första).

Heather Langenkamp som spelade rollen som Nancy i första filmen är i denna film tillbaka i rollen som sig själv. Freddy försöker nämligen komma ut från ANOES-filmerna till vår verklighet, eller vår och vår, Wes Craven's verklighet, på film. Ja, ni hör ju själva, meta-smetighet när det är som bäst, dessutom i skräckvariant!

Hade det inte varit för de sista tjugo minuternas orgie i dålig rekvisita och specialeffekter skulle jag gå ifrån denna film med ett positivt omdöme utan förbehåll.

svag3/5

Det här var kul!

VM i konståkning - Scandinavium

Jag har nog aldrig intresserat mig för konståkning i någon större skala men när biljetterna till invigningen och paråkningen (och dessutom världsmästerskap!) såldes för 150 kronor så måste man ju testa. Invigningen var ganska tråkig och ospektakulär, jag menar Robert Wells? Sofia Källgren? Konstig kille? Simpsonsdansarna? De där tjejerna som åkte skridskor och vevade omkring med band och lysande pinnar, de förstod grejen med invigning av KONSTÅKNINGSVM. Så tillslut blev jag nöjd ändå. I början av paråkningen förstod jag inte vad som var bra eller dåligt men tillslut kunde jag se skillnad på par som skulle hamna runt 40 poäng och de som skulle få 70 poäng. Bra gjort av mig! Konståkning har definitivt blivit mer intressant efter detta.

Det enda jag inte förstår är varför man väljer så extremt fula kläder när man faktiskt befinner sig i ett sammanhang där man får och ska klä sig i starka färger och helglitter? Om jag fick klä mig i hellila glitter hade jag gjort det snyggt! Uzbekistan var de enda med lite stil i varje fall (killen).

4/5

Könskrig - Red. Elin Alvemark och Tove Leffler

Könskrig är en antologi med ganska skiftande kvalité. (Antologiernas gissel) Vissa texter var (rent ut sagt) dåliga, medan vissa både var välskrivna och tänkvärda. Bloggfavoriterna Eric Rosén och Isobel Hadley-Kamptz gjorde som vanligt bra ifrån sig och deras texter tillhör de som är väl värda att läsa. Texten om killen som bytt kön och hans beskrivning av hur man bemöts som tjej i utelivet är nog det som jag diskuterat mest och som lämnat störst intryck. Ros till henne!

Jag gillar upplägget att texterna saknade författarnamn, och att man fick lov att själv slå upp det om man ville veta. Det var skönt att inte kunna könsbestämma författaren förrän efteråt (oftast) och det känns som att det var det konkreta syftet. Det fungerade!

3/5

Blood Simple

AB tjatade till sig denna film för visning i vår filmklubb och jag måste erkänna att jag inte var alltför peppad. Det hela slutade dock med att jag aldrig mer ska misstro AB:s filmsmak!

Blood Simple är en härligt mörk spännande historia om saker man gör som man inte borde. Under filmens gång satt jag hela tiden med en klump i magen och en röst i bakhuvudet som skrek "NEJ! Gör det inte!". Slutet var riktigt, riktigt bra. Långsamt, metodiskt, spännande och med en fin avslutningsreplik.

4/5

Family Guy S05

Jag vet inte om serien tappat eller om det är för att jag sett så många avsnitt men jag börjar bli lite less på skämten nu. Det känns som att jag kan dem utantill. Alla avsnitt har samma uppbyggnad och skämten dras alltid ut på lite mer än lite för länge. Självklart skrattar jag fortfarande men skratten innehåller en liten bit av rutin i och är inte lika uppskattande som förr.

3/5

Babel Special - Kristina Lugn

Jag har glömt bort att avancerad kultur startar tankeprocesser, gör mig aktiv, medan populärkultur passiviserar. Det är det jag saknat men inte kunnat sätta ord på. Det är skönt med människor som Kristina Lugn som rumsterar om i min hjärna och lägger sakerna på nya platser.

Heroes S02

Denna såg jag klart för ganska länge sen men jag fattade aldrig att det var en hel säsong, jag trodde att det var manusförfattarstrejken som gjorde att det blev ett avbrott i säsongen. Tydligen hade jag fel och jag har sett Heroes säsong två utan att förstå det. Tyvärr gör detta att jag inte har det färskt i minnet och kan inte som vanligt skriva det jag kände direkt efter att ha sett den. Som jag kommer ihåg var det en ganska dålig början, med nya personer, tråkig handling där "save the cheerleader, save the world" (som ändå var en stor del av spänningselementet i första säsongen) verkligen spelat ut sin roll. Mot slutet fick serien dock upp ångan och blev ganska spännande igen.

3/5

Resan Till Melonia

Prospero, trollkarlen, bor med sin dotter Miranda på den fridfulla ön Melonia. På andra sidan havet finns ön Plutonia där skurkar driver en fabrik med instängda barn som slavarbetare. En dag upptäcker Melonias invånare att en båt från Plutonia är på väg över havet. Prospero, mha av stormfågeln Ariel, sänker båten i en storm. Passagerarna överlever och dyker snart upp på Melonia.

Pixar i all ära men detta är bara så mycket bättre. Teckningarna lyckades verkligen fånga känslan av Melonia, en fridfull plats. Rösterna och musiken bidrog också till en mjuk, behaglig känsla. Melonia, Melonia. Där skulle man bo, med skafferiet i trädgården och husen i träden.

En film att mysa till och bli glad av, barnfilm eller inte.

4/5

Freddy's Dead - The Final Nightmare

Denna "sista" film i ANOES-serien är mer komedi än skräck. Exempelvis dödar Freddy en kille genom att styra honom i ett TV-spel och det hela bevittnas av hans vänner. Det märks så tydligt att ämnet är uttömt nu. Jag skulle egentligen kunna spy galla över nästan varje enskild scen i hela filmen men jag orkar inte lägga ner mer energi på den nu.

1/5

Göteborgs Konstmuseum/Självporträttsamling

Efter E testat medeltida träningsredskap på Holmens Second Hand, blomköp på semi-Blomsterlandet (aka Plantagen) samt Ali Baba-falafel i bilen på semi-Ramberget (aka Lindholmspiren) kom vi på den briljanta idén att checka in Göteborgskoloristerna på Göteborgs Konstmuseum. Tyvärr installerades en ny klimatanläggning så stora delar var avstängda. Men vi fick se en självporträttsamling i varje fall. Jag kan bara konstatera att det var en stor samling gubbar med hatt eller pipa eller både och eller inget av dem. Och två kvinnor, vad nu de gjorde där. Att fylla någon slags dåligt-samvete-kvot lyckades de då inte med. Det var de ungefär 15 för få för att göra.

A Nightmare On Elm Street V

Det här tog tid. Många pauser för att bli mindre rastlös. Men jag ska inte ge mig, jag ska se alla i serien. Jag är måttligt less på alla nya definitiva sätt att döda Freddy och alla nya sätt han tar sig in i drömmarna. Det är dock roligt att Freddy spelats av samma skådespelare hela vägen (om jag inte missförstått).

1/5

Vi Hade I Varje Fall Tur Med Vädret

Min familj tittade på denna film många gånger när jag vara liten och jag älskade den. Ville ha lite nostalgi i mitt svåra sjukdomstillstånd och såg den en gång till. Det skulle jag inte gjort. Jag hade verkligen för mig att den var bra, det var den inte. Ett Päron Till Farsa goes Sverige.

Nostalgisk3/5
Egentlig1/5

Fast Food Nation

Nästa anhalt blev Fast Food Nation. Jag har länge sneglat på boken Snabbmatslandet i bokhyllan men eftersom jag håller på med mitt never-ending-Anna-Karenina-projekt valde jag just nu den snabbare varianten - filmen. Det skulle jag inte gjort. Det här var riktigt dåligt. Handlade inte alls särskilt mycket om opinionsbildning mot snabbmatsindustrin (ha!) utan var bara ett mesigt försök till beskrivning av världen-kring-snabbmaten-blaj-blaj-blaj. Jaja, ungdomarna som jobbar på ex McDonalds har inga drömjobb och trivs inte, slakten av djur är industrialiserad och inte småskalig, det finns snälla och dumma höjdare inom snabbmatsindustrin, det är synd om illegala invandrare som gör skitjobbet, konformiteten kedjor skapar är av ondo och sist men inte minst motsatsen är autonoma djurrättsaktivister som pratar som om de läste innantill och försöker släppa ut kor från hage som andra släpper ut minkar.

Jag säger bara; det hade kunnat vara så mycket bättre! (Och av vad jag hört så ÄR boken mycket bättre, surprise!)

2/5

American Psycho

Min förkylningsperiod har gått i filmens och obligatoriska-skolsakernas tecken. Jag började med American Psycho. Det min snoriga hjärna uppfattade var något helt annat än jag hade fått för mig. (Varför har jag alltid en syn på vad filmer ska handla om innan jag sett dem?) OBS! SPOILER! Det här med att han egentligen inte dödade någon utan bara fantiserade, drömde jag det i min sjuka hjärna eller var det verkligen så i filmen? (Uppskattar upplysande kommentar från någon som sett den)

Annars var det en ganska tråkig film. Jag trodde den skulle vara blodigare och blev nästan besviken fastän jag inte gillar blodiga filmer. Falsk marknadsföring. När Bateman och vänner jämför visitkort är det bra men det är nästan allt.

svag3/5

The Departed

Bli inte rädd när du ser hur lång den är, jag lovar att det bara känns som en timme. Det var länge sen jag såg en så spännande film. Pulsen var hög nästan hela filmen igenom. Ibland fick jag lov att hålla för öronen och gömma mig i A:s knä när det blev för olidligt.

Man får följa Matt Damon som är maffians mullvad hos polisen och Leonardo DiCaprio som är polisens mullvad hos maffian. Ganska snart inser både polisen och maffian att de har en läcka.

Leo (en gammal favorit sen förr som på senaste tiden varit ganska tråkig) är helt underbar! Jag fick tillbaka min gamla tro på honom.

4/5

pacific! Release Nites/Rio Rio

pacific! släpper skiva och releasefesten skulle vi så klart gästa. Helt okej fest med mycket dans men tråkigt nog ingen livespelning. Roligaste kommentaren kom från K angående att filmrecensenten raggade med diverse suspekta berättelser: "Han vill ju bara ligga för att han inte har tillräckligt bra film på datorn som vi andra". Jag skrattar fortfarande.

3/5 (på releasefesten alltså, inget live=inget bra betyg)

Det här är pacific!

Kylan

Min teatererfarenhet består i några besök på Göteborgs Stadsteater senaste åren. I torsdags bröt jag dock min går-inte-på-teater-trend och såg (snarare upplevde!) premiären av Kylan på Teater Sesam, Chapmanstorg. Och vilken lycka! Teater behöver inte vara opersonlig, överspelad och tragikomisk. Den kan vara medryckande, känsloframkallande, pretentiös och fantastisk!

Kylan handlar om den ångest och depression vi alla har upplevt någon gång och jag tycker skådespelarna verkligen fångade känslan och förmedlade den till oss i publiken. Dansen med sängen är ett bra exempel där de visar hur svårt det kan vara att röra sig när man är mitt i en må-dåligt-period.

Så bor ni i Göteborg och är lediga ikväll, ta er till sista föreställningen klockan 19.00!

5/5