Ingen förändring hur bra det är sen de andra säsongerna, snarare en stärkande genialitetskänsla. Personligen börjar jag dock bli lite less på alla kiss- och bajsskämt. Å andra sidan uppskattar jag Stewie nu mer än någonsin. Jag gillar verkligen när karaktärerna faller för sina verkliga drifter och inte är som de brukar vara (Stewie somnar av napp, Brian springer efter boll) Yeah!
Jag såg denna film när den kom ut och tyckte den var rolig men ganska skum. Sen träffade jag A och han älskade den. Jag har därför alltid tänkt att jag skulle se om den för att se om jag missade något eller om jag helt enkelt inte är lika frälst. Tack gode gud att jag såg den en gång till! Den är ju lysande!
Från Andra Sidan handlar om ett sjukhus där det händer en del mystiska saker. Barn bryter benen utan rimlig orsak och i samband med att en ny sköterska anställs och sjukhuset ska läggas ner sker det mer och mer händelser. Är det något övernaturligt på gång?
För första gången på lång tid är jag och rekommenderat-filmtipsetbetyg inte överens på långa vägar. Jag tyckte det här var en riktigt skrämmande film med många fina subtila skräckscener. Mer smygande känsla än pang boom rakt på. (Och det gillar jag) Filmtipset trodde att jag skulle tycka tvåa.
DVD-omslaget i videobutiken gav mig vill-se-känslor direkt. Jag menar monster som förstör LA?! När vi efter tio minuter in i filmen var inne i en återblick i återblicken i återblicken kändes det lite konstigt. (Var ska det här sluta?)
När huvudpersonen skyddar den andra huvudpersonen genom att hoppa framför ett pistolkuleskott (och träffas) och sedan reser sig upp och svarar "Okej" på frågan hur det gick, kändes det ännu mer skumt. (Detta påtalades inte senare i filmen heller!)
Efter ett tjugo minuter långt jävla krig mellan förhistoriska animerade djur tillsammans med en ond armé mot LA-byggnader och sedan ett plötsligt hopp till en öken och ett creepy slott slöt jag mig till att detta förmodligen är den sämsta film jag kommer se i år.
Sam Tyler jobbar som polis på 2000-talet men efter en olycka är han helt plötsligt polis på 70-talet. Har han rest bakåt i tiden, ligger han i koma eller är han galen? Alltså en polisserie i sjuttiotalsmiljö med en lite annorlunda tvist. Serien innehåller bla fantastiska karaktärsporträtt, ffa Hunt och Chris. I sista avsnittet finns det en underbar bild när Hunt, Chris och den andra galna snuten som jag inte kommer ihåg vad han hette, sitter på en motorhuv (scenen filmad underifrån) och säger: "What should we do now?" "The pub". Det är fint, man blir nästan lite tårögd.
Åh så dåligt! Om logiken i trean haltade en aning så kan man säga att det inte finns någon logik i denna. Det jag är nyfiken på nu är hur resterande uppföljare ska bli, hur många fler definitiva sätt kan man döda Kreuger på och vilka ska hans offer bli?
Denna film var inte lika dålig som den första uppföljaren men inte i närheten av så godkänd som den första filmen var. Det var roligt att Nancy och hennes pappa kom tillbaka och storyn var helt okej fastän logiken ibland haltade. Skådespeleriet och känslan i filmen (och som vanligt gubb-Freddy Kreuger) drog ner betyget.
De första avsnitten började ganska tamt och jag var nära att sluta mitt i säsongen men som tur fortsatte jag ändå. I de sista två avsnitten blev det klart varför vi har denna serie hemma, den är rolig! Ibland gör det nästan lite David Brent-ont i hjärtat. Alla karaktärer är patetiska loosers. Mmm...
Detta var en konstig film, jag fattade inte riktigt vad poängen var egentligen. Visst förstod man att de både till slut skulle lära sig något av varandra, ändra sig och leva lyckliga i alla sina dagar, men allt annat då? Sjukt oprovocerade saker hände hela tiden och jag fattar liksom inte vad meningen var. Frågeteckenfilm.
Klassisk skräck som jag till en början var skeptisk till men som i slutändan visade sig vara en fin liten skräckrulle. Det enda smolket i bägaren var Freddy Krueger som mest såg ut som en gammal gubbe som rultade fram. I närbilderna fungerade det dock bättre.
Någon slags Truman show-film som inte lyckas lika bra. Här är huvudpersonen medveten om att han är filmad dygnet runt och har till och med godkänt det hela (hör och häpna!) och självklart finns det en kärlekshistoria. Lite väl långtråkig för sitt eget bästa och ett lite alltför tillrättalagt och snuttigt slut.
Det här är en riktig huvudvärksfilm. Bråk, bråk, bråk och åter bråk. I all denna röra finns dock ett stråk av smårolighet, jag kan inte annat än att flina lite när karlen i huset så tydligt spelar någon slags urtyp av manlighet. Finns de fortfarande? Jag skrattar i varje fall ibland.
Mor och far har skaffat stor platt-TV och Canal+, detta betydde många konstiga filmer under jul. Som denna film där Jennifer Anistons karaktär upptäcker att Mrs Robinson i Mandomsprovet är hennes mormor och till slut hamnar även hon i säng med killen (eller numera äldre mannen) i samma film. Fjantigheten uttrycks ganska bra i en av filmens slutrepliker. Något i stil med: "Om vi får en dotter tillåter vi henne aldrig att träffa (Kevin Costners karaktär, vad han nu hette)!"
Med denna film börjar uppdateringen av vad jag haft för mig under jul. Tyvärr är det svårt att minnas alla detaljer kring mitt tyckande så det får bli sparsmakat. Finding Neverland var en fantastisk historia som rörde mig till tårar. Vackert.
